Uncategorized

Kidnappningen

När jag öppnade ögonen så var det helt mörkt, jag såg ingenting. Det första jag tänkte var, ”var är jag?” Jag försökte att se mig om men jag märkte att jag satt fast. Jag tror att det var silvertejp som höll ihop mig men mina armar var uppe i luften. Jag tittade upp och såg att mina händer var ihop kedjade. Det gjorde ont i mina handleder för kedjorna skar in i huden. Jag kände att något rann längs mina armar och jag tror att det var blod. Ska jag skrika eller gråta, ska jag vara ledsen eller vara orolig, tänkte jag. Det enda jag kunde tänka på var varför skulle någon vilja göra det här mot mig? Vad har jag någonsin gjort mot någon? Till slut så bestämmer jag mig för att försöka ta mig loss och hitta en utväg. När jag kände efter så kände jag att silvertejpen inte satt så hårt som jag trodde att den gjorde. Jag sparkade och visste att ville jag så kunde jag vara riktigt stark eftersom att jag har gått på militärskola när jag var mindre. Efter ett tag så blev jag trött och det gjorde ont i benen, men jag fortsatte för att jag hade bestämt mig för att jag skulle ut. Jag kunde vara väldigt bestämd om jag bara hade bestämt mig för något. Jag kände hur svetten rann och då plötsligt kände jag hur händerna började glida ur kedjorna. Det gjorde ont för de var rostiga men jag lyckades till slut att ta mig loss. Jag tittade på mina handleder och såg att de var helt blodiga och större delen av skinnet var avskavt. Det gjorde så ont att det knappt går att beskriva. Jag river av tejpen och reser mig upp. Mina ben är så svaga att de knappt kan bära mig, så jag väljer att sätta mig ner igen. Då känner jag i fickan att mobilen är kvar. Jag tar upp mobilen och tittar. Alla mina kontakter är raderade, fotona är också borta, förutom ett. På bilden är det en tjej som sitter ihop tejpad med händerna i kedjor. Jag förstår att det måste vara jag. Men jag kommer inte ihåg att någon har tagit ett kort av mig. Jag måste ha varit sövd. Då hör jag steg utanför som närmar sig. Plötsligt så upphör stegen och det blir tyst. Jag lyssnar noga och tycker att jag hör tunga andetag. Efter ett tag så börjar stegen att gå iväg och andetagen tystnar.

Piff & Puff

Annonser

One thought on “Kidnappningen

  1. Wow, spännande, och fint beskrivet så att det känns jobbigt i hela kroppen! Jag lever mig in i hur det känns att hänga där och hur huden skavs av från händerna. Jag tycker om att det finns detaljer som gör att man kan se saker framför sig, till exempel att kedjorna är rostiga och att det är just silvertejp som personen sitter fast med. Nu vill jag förstås veta mer om varför huvudpersonen blivit tillfångatagen, och vems stegen utanför är …
    Saker att tänka på: Det går lite fort när personen kommer loss. Det känns lite som att ni vill att huvudpersonen ska komma loss, men inte riktigt har tänkt ut hur det går till, och hoppas att det inte ska märkas om ni bara beskriver det lite slarvigt och snabbt, men man märker! Är det så att hen lossnar ur kedjorna för att huden liksom glider av så att händerna blir precis lite mindre och därför lossnar ur kedjorna? Och kanske att blodet gör att det glider lättare … Fruktansvärt obehagligt i så fall, men ni verkar inte vara rädda för obehagliga saker, så jag tror att ni kan skriva en bra och hemsk beskrivning av det!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s