Uncategorized

Vem är jag?

Kära dag bok. Idag har det varit en hemsk dag… Jag får höra varje dag att jag är äcklig, annorlunda och att jag inte passar in. Innan var det inte så farligt, då tog jag bara de som ett skämt. Men nu känns det som att mina vänner verkligen menar det… Jag går ofta runt och funderar på vem jag och varför jag dras till killar. Kan man vara kär i en kille? Eller har jag bara inbillat mig.

God morgon Arter! Dags att vakna. Klockan är sju, säger mamma.
– Mmh…. Jag vill inte till skolan idag, svarar jag.
– Arter hallå, nu måste du verkligen komma upp. Du har försovit dig igen! Nu är klockan kvart i åtta. Om du inte går upp nu kommer du missa tåget till skolan, ropar mamma.
Fan också att det alltid ska bli såhär, nu måste jag stressa till tåget igen. Jag måste verkligen lägga mig tidigare, tänker jag.

När jag sätter mig på tåget hör konduktören komma och ska skanna jojokortet kommer jag på att jag inte har någon biljett. Snabbt springer jag in på toaletten och sätter mig blickstilla. Hela tågresan sitter jag inne på toaletten och oroar mig för att konduktören ska komma. Tillslut hör jag en kvinnlig röst prata i högtalarna. Jag hinner tänka att hon ska ropa ut mitt namn och avslöja mig. Mitt hjärta börjar slå snabbare och jag känner hur mina ögon börjar fyllas av tårar. Men som tur var det bara nästa station hon ropade ut. När jag hörde det började mitt hjärta gå tillbaka till normala slag.

Peter Holmgren

Advertisements

One thought on “Vem är jag?

  1. Spännande att få följa med in i huvudet på någon som oroar sig mycket! Jag gillar till exempel att han tror att rösten i högtalarna ska ropa ut hans namn, det går att känna igen sig i. Han vet förmodligen att tågpersonalen aldrig skulle ropa namnet på en plankare i högtalarna, men ändå blir han orolig för det när han sitter där och är rädd att bli avslöjad. Det är ett fint sätt att få fram hans känslighet och oro utan att helt enkelt berätta att han är känslig och orolig.
    Det här att han inbillar sig saker som är läskigare än på riktigt får mig att undra över hur det är med mobbarna. Är det de och deras elakheter som har gjort honom extra känslig, eller är det tvärtom: att det kanske inte är så många som egentligen tycker att han är äcklig eller konstig, utan han bara tror det? Man vill veta mer om situationen i skolan!
    Saker att tänka på:
    Det är en lite plötslig övergång mellan storyn ”kille som oroar sig för att gilla killar” och storyn ”kille som plankar på tåget och gömmer sig på toaletten”. Kanske man kan binda ihop dem mer? Kanske han sitter inne på toaletten och tänker på den han är kär i? Eller kanske han möter honom på tåget, och blir rädd att han ser att han plankar (eller vill att han ser det, för att verka cool?)

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s