En dag vaknar Ingvar av att han har lust att spränga en snögubbe. Han går upp ur sängen i bara kallingar och hämtar sitt spräng medel i sin gömda källare i garderoben. I hans källare finns det massor av olika sprängmedel, han tar det som var mest kraftfull och lös blått när det sprängdes.Han sprang ut i bara rosa kallingar, han ser sin grannes snögubbe som är väldigt ful och irriterande. Den har en morot i pannan. Han ser ingen, han tar chansen och springer fram, trycker ner sprängämnena i huvudet på den fula snögubben och skriker: Headshot! Han kollar genom fönstret och ser Ulla-Britt. Ingvar tycker att hon är den snyggaste tanten i hela kvarteret. Han vinkar till henne men hon räcker fingret åt honom. Han blir ledsen och arg. Han slår i väggen så att handen åker igenom väggen och då blir han ännu argare. Han ringer till vägglagaren och frågar om han kan komma och laga väggen . då frågar vägglagaren: hur blev det ett stort hål i väggen. Då svarar Ingvar med: jag skulle skära morötter men jag slant och bet mig i lillfingret och då fick jag ont och snubblade med handen genom väggen. Han sätter sig i sängen och dricker upp sitt kaffe.
/ kl-op
Terese klassrum 
Ha ha, kul! Jag gillar att man kan vakna av ren snögubbesprängarlust, och att det finns en dold källare i garderoben, och jag skrattar lite för mig själv åt att han är så sugen på att spränga snögubbar att han springer ut i bara kallingarna – ser det framför mig.
Saker att tänka på: Det behöver inte vara kul i precis varenda mening, även om er idé är att skriva en rolig text. Det kan lätt bli lite för mycket av det roliga. Kanske kan det få hända något allvarligt eller vanligt emellan? Kanske blir det ännu roligare om personerna får vara lite mer som riktiga personer och inte bara skojiga knäppskallar. Om en riktig, vanlig person plötsligt vaknar och bara måste spränga snögubbar är det ju faktiskt ännu konstigare än om en knäppskalle gör det 🙂
GillaGilla