Uncategorized

Hur kunde jag vara så dum…

Jag gick och gick och gick tills jag kom fram…
Och plötsligt stod han där bakom mig…
Det började med att jag satt vid datorn och chattade med mina kompisar när det plötsligt kom om upp en ruta på datorn där det stod att Karl-Johan ville vara vän med mig på facebook. Jag började kolla på hans bilder och läste lite om honom. Det stod att han hade en hundkennel och jag älskar hundar. Så jag accepterade han. Lite senare på dagen skrev han hej till mig. Jag tänkte att man inte kunde vara oartig så jag svarade hej. Sen ungefär en vecka senare skrev han om jag ville köpa en hund. Men jag sa att min mamma var allergisk. Okej svarade han, men vill du komma och titta på dem i alla fall? Jag tänkte nej men skrev ja.
– Då hämtar jag dig vid Ica klockan 12.00 imorgon, sa han. Jag svarade:
– Jippi jaja!
Dagen efter vaknade jag extra tidigt för att göra mig lite finare än vanligt.
Jag flätade mitt mörkblonda hår, täckte mina finnar med concealer och la en vit färg på vattenlinjen för att göra så att mina grönblåa ögon såg större ut. Till sist satte jag på ett par lösögonfransar som inte var överdrivet långa.
Klockan började närma sig 12.00 så jag tog på mig mina finaste ytterkläder och mina snyggaste skor. Jag började gå mot Ica.
– Hej! Är det du som är Karl-Johan? Frågade jag
– Ja, jag tänkte först att vi kunde gå till min kennel men det är lite kyligt ute så vi kan ta bilen.
– Okej, det är ju faktiskt lite kyligt ute, svarade jag
Av:Havreflingor

Annonser

One thought on “Hur kunde jag vara så dum…

  1. Gaaah … här anar man att det kommer att gå dåligt, fast det egentligen inte står ett enda hemskt ord och ingen gör någonting dumt över huvud taget! Kanske det inte kommer att hända något dåligt alls, det vore också intressant, om man hela tiden anar att huvudpersonen ska råka illa ut, men så vågar kennelkillen aldrig göra något, eller så kanske han inte ens var elak, vad vet jag! (Det skulle kunna vara ett sätt att leka med läsarens egna rädslor, att inte låta något hemskt hända alls, utan låta allt det jobbiga ligga i läsarens huvud. Det är inte ett förslag, bara jag som tänker högt 🙂 ) OM det nu är som man tror, att det är en äldre kille som försöker lura med sig en ung tjej, så tycker jag att det här med kenneln är bra och trovärdigt. Väldigt bra knep!
    Saker att fundera på: Vissa saker verkar lite konstiga, som varför försöker huvudpersonen göra sig så snygg, om hen bara tror att hen ska gå och titta på hundar? Det måste nog ha en förklaring om läsaren ska tro på det. Lösögonfransar har ju de flesta inte till vardags, liksom. (Det kanske kommer en förklaring sen, förstås. Kanske är det huvudpersonen som ska lura Karl-Johan till någonting hemskt!)
    Ett förslag skulle kunna vara att prova att sätta tillbakablicken (hur de träffades, Facebook och det där) lite senare, kanske efter att hon gått med på att ta bilen?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s