Uncategorized

Det jag inte såg

Det var knäpptyst på vägen jag gick på. Det ända som hördes var mina egna andetag och mina skor som knastrade i gruset efter varje steg jag tog. Det var tidig vår, men ändå så iskallt att det kom rök ur munnen på mig när jag andades ut här mitt i natten. Det var mörkt och det ända som gjorde att jag kunde se någonting var det svaga ljuset från gatulamporna. Plötsligt small det till och gatulampornas ljus försvagdes och till sist var det helt beckmörkt. Jag stannade upp och vände mig om för att försöka se något, men istället för att se något hörde jag bara ett knaster ifrån gruset bakom mig. Jag vände mig om igen och började gå med snabbare steg än vad jag gjort innan. Jag hörde att stegen som var lite längre bort också skyndade på. Jag kände efter i mina fickor för att hitta min telefon, men den var borta. Den nya, röda, fina telefonen jag inte hade fått för så länge sedan. Jag måste ha tappat den, eller glömt den hos Lisa. ”Stanna!” hör jag en röst ropa bakom mig. Jag stannade upp livrädd och med en känsla av att det här inte kommer gå bra.
-Jo jag bara undrade om den här var din ? , sa en mansröst som jag inte kände igen och lade något i min hand. Jag kände att det var min telefon och pustade ut.
-Jo, det är min. var hittade du den ? , frågade jag.
– Jag såg när du tappade den, bara några meter från din väns hus.
– Jaha, tack så mycket. Men varför följde du efter så länge? Och hur vet du att det var min vän jag var hos?
Mannen tystnade och det förblev tyst, fylldes jag genast med rädsla och vände mig om för att börja springa. Mina ben kändes som spagetti och min kropp var som förstenad av rädsla. Jag hann inte många steg innan jag kände en stark arm runt min arm. /TT-PURÉ

Advertisements

One thought on “Det jag inte såg

  1. Huu, det här kommer aldrig att gå bra. Fint att ni gjort det extra läskigt genom att visa att mannen stod och väntade på huvudpersonen utanför kompisens hus, och sen följde efter en lång stund innan han gav sig till känna!
    Saker att tänka på: ibland kan det vara värt att tänk efter ifall något låter lite konstigt, så att inte läsaren fastnar. Här är tre saker jag fastnade på: att huvudpersonen GENAST fylldes med rädsla när mannen FÖRBLEV tyst. Att något som tar en stund orsakar något som liksom händer plötsligt blir lite konstigt! Och så är det skorna som knastrar i gruset EFTER varje steg. Verkar konstigt att knastret väntar till steget är klart 🙂
    Jag undrar också om det kommer att komma någon förklaring till att gatlamporna slocknade? Annars känns det mest som om det lyser igenom att författaren ville göra det läskigt, och därför lät gatlamporna släckas, fast det är ganska osannolikt att de skulle råka slockna just då. Om det inte fanns någon särskild förklaring kanske det helt enkelt kan vara så att det inte finns några gatlyktor där hen går, eller någon annan grej som gör det läskigt.
    Det här är egentligen tre pyttesmå detaljer, men om man kan läsa igenom sin text och hitta och ta bort de här små detaljerna så kan läsaren koncentrera sig på det viktiga i texten!

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s