Uncategorized

Mötet

Jag springer, jag flåsar, försöker finna mina andetag, jag tar djupa andetag och jag känner hur den kalla kusliga luften träffar mina lungor. Det jag just såg går inte att förklara med ord, det var ”abstrakt”, det var något jag tror ingen har sett tidigare.

-Jag går nu. Släcker du och ser till att det blir låst, din arbetsnarkoman?
-Okej, vi ses imorgon.

Jag tar mina saker och samlar ihop. Jag släcker på kontoret och går ut. Klockan är 22.00, det är sent på kvällen och det spöregnar. ”Arbetsnarkoman” säger jag tyst för mig själv ”Arbetsnarkoman”, är jag verkligen en arbetsnarkoman, jag jobbar ju bara… jo jag kanske är en arbetsnarkoman.

Jag går här på gatan ser jag hur uteliggarna söker min ögontakt och går närmare. Jag känner mig dum som bara gå förbi dem såhär, så jag fortsätter framåt med snabba steg. Jag svänger inom baren. Nu måste det vara sista gången jag svänger inom här, säger jag tyst till mig själv. När jag kommer in på baren så tar jag det vanliga, 5 shots som ska levereras var 10:e minut och en stor öl. Jag sätter mig ner och dricker i min ensamhet och plötsligt kommer en mystisk man in genom dörren till baren som jag inte känner igen sen förr. Han har mörka kläder och är genomblöt av regnet, han har luvan uppe. Han kommer fram och sätter sig bredvid mig.
-Jag har tänkt på en sak väldigt länge.

Av Oscar och Oliver

Advertisements

One thought on “Mötet

  1. Kul att ni skriver om något som känns ganska avlägset från era egna liv, men ändå liksom vardagligt – roligt att ni kan leva er in i hur det är att vara en vuxen alkoholiserad arbetsnarkoman (eller “roligt”, egentligen lite hemskt!) Ni lyckas ge en sorgsen, övergiven stämning åt alltihop, med ganska enkla medel. Bra att ni kan få läsaren att känna det, utan att skriva någonstans att det känns sorgset eller övergivet! Nu är jag förstås nyfiken på vem främlingen är, och vad det är han har tänkt på väldigt länge! det här låter som upptakten till ett klassiskt fantasyäventyr, men jag gissar att det är något helt annat!
    Saker att tänka på:
    Det kan vara roligare för läsaren om hen själv får räkna ut till exempel att mannen som kommer in är “mystisk”, eller att luften man andas känns kuslig, det behöver inte skrivas ut (precis som med den lite sorgsna stämningen, den har ni fått oss att förstå ändå!)

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s